Fler fiskebåtar räddar inte världen

En av skolans profilfrågor är hållbarutveckling.


I anslutning till skolans 90 års jubileum föreläste igår Christer Sanne, docent i samhällsplanering på KTH, här om hur han i sin bok, "Keynes barnbarn", ser på hur samhället i framtiden ska tackla frågan.

Christer Sanne

Christer Sanne

I föreläsningen, som Christer Sanne döpt till "Finns det någon utväg?", så ifrågasatte han - enligt ekonomen John Maynard Keynes teorier - sättet att se på den ekonomiska tillväxten som oändlig och något som gynnar alla i samhället.

Christer Sanne undrar om vi verkligen blir lyckligare av att arbeta 40 timmar i veckan. För att sedan spendera våra intjänade pengar på prylar som egentligen inte har något reellt värde. Borde vi inte jobba färre timmar i veckan, konsumera mindre och istället lägga våra pengar på den allmänna välfärden så att alla får det bra istället för några få? Och till vilket pris, i kostnad av eventuella miljöförstöringar och exploatering av jordens ändliga resurser, är vi beredda att betala för ett ökat ekonomiskt välstånd? "Bara för att vi bygger en massa fiskebåtar så betyder det inte att det alltid kommer att finnas någon fisk kvar i havet att fiska," som han själv uttryckte det.

Vidare berättade han om hur vi kan ställa om samhällsekonomin så att vi både kan rädda jordens hotade ekosystem och samtidigt stärka den allmänna välfärden. Det krävs att vi börjar ransonera våra koldioxidutsläpp. Man ska till exempel inte kunna åka hur mycket bil man vill, eller köpa hur mycket kött som helst, för att ta två koldioxidbovar som exempel.

Vi måste också tänka om när det gäller användandet av miljövänliga energikällor. Christer Sanne säger att visst är dessa energikällor dyra, men i det långa loppet kommer vi att rädda jordens bräckliga ekosystem och också förbättra den gemensamma välfärden - om vi använder oss av dem.

Oscar Nelson